När jag satt där tänkte jag på hur en teaterpublik ter sig. Jag tänkte speciellt på två olika saker:

Den ena, inte en teatergrej igentligen utan på alla konserter, när publiken har applåderat ett tag börjag man klappa i takt. Jag tror att det är omedvetet för när jag tänker på det och står mitt i ett hav av taktklappande händer är det otroligt svårt att klappa i otakt.

Den andra är vad jag kallar en teaterhostning. En person börjar hosta, en annan tar vid, en tredje... Jag tror att man tänker: Yes, nu kan jag hosta utan att det är konstigt och pinsamt. En ganska smidig sak för annars skulle alla sitta och hosta sporadiskt under hela föreställningen. Tack för mig, leverpastej ♥